Vivere senza rimpianti

Så känns det just nu, efter att ha tittat i kalendern för de närmaste veckorna och fått en uppfattning om hur mycket det är kvar att läsa och hur många PM som ska skrivas. Varje dag är bokad med någonting som hör till skolan och då ska vi inte tänka på den nästan obefintliga tid till tentaplugg. Verkar verkligen inte som good enough har sjunkit in än, inte heller som att det någonsin kommer att göra det. Så mycket att läsa och så lite tid. ÅNGEST. Sen att det ska in ett fettoPM till uppsatsen innan ens den kursen har börjat gör ju inte saken bättre. Två hela helger är uppbokade och det gör så sjukt ont i hjärtat. Men de lär väl vara nödvändigt för att jag och Linnea inte ska bryta ihop senare i vår. Men just nu känns det grymt tungt :(. Måste styra en planering med PM gruppen och med Linnea så kanske jag kan lugna ner mig lite. Men just nu känns det supertungt. Ska göra mitt bästa som vanligt men vill ju att det ska vara det bästa som det kan vara. Bara att kämpa vidare nu, ca en månad kvar till tenta och sen är det frihet med uppsatsen, nästan :p.

Vi jobbade på sjukt bra idag med PM:et. Har gjort allt vi kan nu och måste ha nästa föreläsning för att kunna göra sista delen. Hoppas den går lätt att göra för jag vill bara ha det här PM:et gjort. Ett steg närmare slutet. Förutom insikten att det kommer vara ett par tunga veckor framöver har dagen varit bra. Kom hem tidigt från skolan och har tagit de lugnt i soffan. har även hunnit planera lite och röja lite. Nu väntar mat innan träningen, skönt att göra något där man slipper tänka så mycket. Ska bli skönt sen när kortet går ut och jag skaffar både gym och gympa, kan svänga förbi gymet direkt efter skolan och bara köra lite på crosstrainern och inte tänka speciellt mycket. Märks det att jag är ett fan av att inte tänka speciellt mycket :p. Det blir så när man sitter med koncernlakan hela dagarna och ska justera och eliminera till höger och vänster.

Nu: Lite Måns i högtalarna och matfix