Vivere senza rimpianti

Det blev ingen träning med S igår. Det finns helt enkelt ingen ork. Förstår inte vart den har tagit vägen, känner mig dödstrött mest hela tiden. Tog en walk istället och gick sen hem till henne och drack te och hade det bra. Vet inte vad det är som suger ur mig all kraft just nu känns allt bra tokigt jobbigt, det minsta lilla som ska göras. Kan tänka mig att det är ovissheten om i höst som tär på mig, måste få ett slut på de. Måste ringa syon imorgon sen får det bära eller brista. Eller så är det alla jävla mediciner med kortison som måste käkas. Ibland är det jobbigt att vara mig. Jag vill ha sol och vår och glada färger så att man bara vill skratta och le. Jävla deppigt inlägg det här blev, men men sånna dagar finns även det.

Nu ska jag ta och kolla lite grejer inför höste och inför flytten innan det blir skola i eftermiddag. Sen ska jag bara åka hem och inte göra någonting och inte bekymra mig över någonting. Inga tankar på hösten, inget plugg och ingen dator. Bara slappa och fräscha upp mig. För sen ska jag och Älsklingen åka till IKEA och strosa hand i hand och kolla på fina saker och köpa grejer till min lägenhet och Älsklingens stora tavla som han fick i födelsedagspresent av mig :). Har jag tur kanske det även blir en lite glass.

Nu: Stoppa undan alla negativa tankar och tro på mig själv. Jag kan, jag vill och jag ska - så enkelt är det.