Vivere senza rimpianti

Har inte blivit mycket bloggande på den senaste tiden, dels på grund av det som hänt mig privat och uppsatsen som slukat det mesta av den tid som funnits. Kanske borde ha tagit tag i bloggen tidigare och skrivit av mig och ventilerat allt jag kännt och alla frågor som funnits. Men orken har inte funnits och den finns inte riktigt här än heller. Vissa stunder blir jag bara helt matt av att bara tänka på det och vissa mornar är det kämpigt att komma upp ur sängen. Men nu känns det som att jag kommit en bit på vägen i att hantera det här. Mycket med hjälpa av alla älskade vänner som ställt upp men även för att jag har gjort mina egna val och gjort det jag anser att jag mår bra av. Självklart finns det otroligt jobbiga stunder när jag saknar allt så otroligt att det bara känns som om någon knöglar ihop mitt hjärta. Men även stunder när jag är tacksam för att vi fortfarande kan bete oss mot varandra. Jag kommer fortsätta göra det jag mår bra av, så länge allt känns rätt.

I veckan blir det inlämning av uppsatsen och slutseminarium för den, sen ska det firas något så ofantligt. Resten av sommaren är oskriven. Men just nu är det jag i fokus, det jag mår bra av - de jag mår bra av, de är det som det ska fokuseras på. Sen får folk tycka och tänka vad de vill.